Spenderade första veckan i april i Moseldalen.

 

 

Tyska vininstitutet arrangerade utbildningsdagar med djupgående vinprovningar, föreläsningar och aktiviteter. Så intressant och så bra.

Tyskland visade upp alla sina sidor men bara de bästa kom med hem. De är ju hopplösa på ett sätt. Det fanns en tid när jag hade stenkoll på både lagstiftning och etiketter, men det var då. Ironiskt nog görs förändringarna för att förenkla, när lagstiftning ändras lika ofta som jag tittar på klockan och vinmakarna bildar regionala sammanslutningar med egen tolkning för att underlätta ytterligare blir det inte enklare, bara rörigt. Så vi glömmer lagstiftning och regelverk för ett tag, övertygad om att det stagnerar, de har krattat väl i manegen. Vinerna är helt fantastiska.  

Framåtblicken tydligt förankrad, det experimenteras med ekfatslagring, skalmaceration, naturjästens vara eller inte vara, röda viner där terroiren talar och ett tydligt miljötänk. Hemligheten till framgången är sammanhållning (och så lite klimatförändringar då). Man jobbar inte längre på egen kammare utan hjälps åt, delar erfarenheter, gläds åt varandras framgångar, jobbar mot samma marknad. Vi hade ett intressant och explosivt möte med Junge WinzerInnen eller Rieslinggeneration, vinmakare under 35 år där medlemmarna är ambassadörer för tyska viner i en internationell plattform. Kul och massor av framåtanda förstås.

Visste ni att norrmännen ligger långt före oss? De dricker både mer och bättre tyska viner än vi gör. Har upptäckt de torra rieslingvinerna på riktigt och mycket av det röda. När tyskarna rullar ut röda mattan för Norge, jämför de våra smaklökar med Texas. Ok, ibland får man bita ihop.

Men vi kan ju börja här: Markus MolitorRiesling Trocken (nr 83270), 152kr.

Mannen som går och väntar på mogna druvor när alla andra skördar, ni vet den känslan att allt kan gå förlorat på en kvart. Hans övertygelse är att druvorna är mogna först när kärnorna fått helt brun färg, sockerhalten säjer ingenting. Lika cool var han på -80talet då han tog över vingården från sin far. När alla andra vinhus bytte ut sina gamla ekfat till ståltankar tittade Markus bara på. Då stod det fattigdom på faten men idag ger de vinerna karaktär och stabilitet. Markus Molitor jäser alla sina viner på ekfat där de mest långlivade sedan får ligga kvar i 8-9 månader. Ska de lagras längre får de gå över till ståltank men syret i ekfaten ger ett öppnare, fruktigare vin som tack vare att det utsätt för syrekontakt också blir stabilare. Markus Molitor gör stor andel torra viner, vinet jag tipsar om är det enda torra som finns i Sverige nu. Kommer ni åt andra viner från huset vill jag tipsa om de topplägena Zeltinger Sonnenuhr och Graacher Himmelreich där jag provat vinerna från.

Nu ska jag rota runt i det röda sortimentet på SB. Hoppas det finns några guldkorn som jag kan återkomma om.

  • Markus Molitor
  • Moseldalen
  • Tyska viner