I helgen har vi skördat. Morötter, lök och lite annat, mynta bland annat. Har svårt att bara slänga bort det som växt hela sommaren. Ni som odlar mynta vet vad frodig den kan bli. Jag gjorde så här med min:

img_60601

Ett myntagelé som kan användas som smakessence när man vill. I glassen, i lammsåsen o.s.v.

Jag använde Syltsocker, en produkt jag ratat förut. Varför? Ibland tycker jag att hyllorna svämmar över av livsmedel som tillverkaren “förberett” åt oss, kanske glömmer vi bort att tänka till slut. Så kom jag över syltsockret av en slump här i somras, insåg fördelarna med att det “tjockar till sig”. Man kan alltså använda råvaror som inte innehåller naturligt pektin och det får lite konsistens ändå. Användbart.

När jag jobbade på QE2, kryssningsfartyget, använde vi ett slags myntagelé som smaksättare i salladsåser o.s.v. Riktigt engelskt. Det var den som fanns i bakhuvet idag när vi mixade ihop den gröna härligheten.

Kokade en sockerlag med 1 del syltsocker och 2 delar vatten och mixade det med mynta. Svårt att ge exakt recept men i runda slängar gick det åt 1 dl. färdig sockerlag per 100g mynta (med kvistar). Bladen rensades bort från stjälkarna innan mixningen tog vid. Sen hälldes såsen på burk och blev halvtjock i konsistensen.

img_60681

I kväll blev den smaksättare i cremefraichen till Kycklinggrytan med Bulgurvete. Äldste sonen fick Mojito-vibbar. Vi andra, som hellre dricker vin än drinkar, gillade det mycket. Fräscht.

img_60651

Gjorde en förtest i helgen, den blandade vi med grekisk youghurt och använde som sås till sprödbakad torsk och marhavre, också riktigt gott.